Martina Åberg Somogyi, andrekvinna på svenska ambassaden i Pyongyang, Nordkorea

Ansökningstiden till Diplomatprogrammet har förvisso gått ut nu, men här kommer den tredje och avslutande intervjun i serien med svenska diplomater som har Kina-bakgrund. Sist ut är Martina Åberg Somogyi, andrekvinna på svenska ambassaden i Pyongyang, Nordkorea. Tack vare uppgraderade telekomlinor till omvärlden var det möjligt att genomföra intervjun med Martina där hon var på plats i Pyongyang. Vi på Kinapoolen hoppas att dessa tre intervjuer kan vara vägledande för aspirerande diplomater inför framtiden, eftersom det är en ganska komplicerad ansökningsprocess och även kräver viss eftertanke om man vill söka sig till just UD vad gäller studier och arbetslivserfarenhet. Nu över till Martina i Pyongyang!

Berätta lite om din bakgrund
martina-a%cc%8aberg-somogyi

Jag har en examen i företagsekonomi från Stockholms universitet, där jag började läsa nationalekonomi och statskunskap innan jag ändrade inriktning. Jag har också studerat kinesiska på Fudan University i Shanghai en termin, samt skrivit en MFS-uppsats* i Shanghai. När jag var färdig med mina studier praktiserade jag på Exportrådet i Shanghai i nästan ett år. Jag har även arbetat som lokalanställd på amerikanska ambassaden i Stockholm, där jag var politisk handläggare. Det var kul att arbeta där, men det var bara ett vikariat och så tänkte jag att det skulle nog vara roligare att få arbeta på samma sätt för sitt eget land.

Hur hamnade du på UD och hur länge har du arbetat där?

När jag arbetade på amerikanska ambassaden sökte jag in till diplomatprogrammet, men kom bara till provet första gången. Andra gången jag sökte gick det vägen och jag kom in. Jag började arbeta på UD år 2012 och blev då genast skickad till Peking, där jag arbetade på ambassadens politiska sektion med fokus på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor i två år. Därefter återvände jag till Stockholm och arbetade med utvecklingsfrågor två år samtidigt som jag gick diplomatprogrammet.

Varför tror du att du blev antagen?

I mitt fall var det kinesiskan som var avgörande eftersom jag blev skickad till Peking direkt. Språkdelen gick egentligen inte så bra för mig på antagningsprovet, men det var min Kinaprofil som helhet och det faktum att jag kan lite kinesiska som fällde avgörandet, tror jag. Jag hade ju erfarenhet från Kina både studiemässigt och från en annan statlig myndighet där. Dessutom har jag min arbetslivserfarenhet från amerikanska ambassaden i Stockholm.

Jag känner flera mycket duktiga personer, som sökt in flera gånger utan att komma in, så det handlar om UD:s behov det år man söker in. Behovet varierar från år till år, men generellt är det viktigaste att ha relevant arbetslivserfarenhet och en geografisk profilering.

Hur förberedde du dig inför antagningsprovet?

När jag sökte in första gången övade jag mig genom att gå igenom kortfrågorna i de gamla proven och lärde mig namn på presidenter, statsråd, förkortningar, Nobelpris osv, men då gick jag ju inte vidare. Andra gången var jag mer påläst på de stora frågorna i närområdet och hade läst in mig på nyckelskeenden och funderat kring vad som händer. Provet består ju av flera delar och essäfrågorna kring de stora skeendena ger lika många poäng som kortfrågorna där din allmänbildning testas.

Vad gäller språkdelen på provet så fick man de åren jag sökte en artikel på svenska som ska översättas till tyska, franska, spanska eller ryska. Den som sökte in med fokus på kinesiska och arabiska fick däremot en artikel på dessa språk och förväntades översätta den till svenska. Jag klarade inte den kinesiska delen så bra, men försökte kompensera genom att skriva en kortare text på kinesiska för att visa att jag kunde lite kinesiska trots allt.

Vad har du för arbetsuppgifter idag?

Sedan två månader tillbaka är jag andrekvinna på svenska ambassaden i Pyongyang. Det är en liten ambassad så det är bara jag och ambassadören som är utskickade diplomater, men vi har också flera lokalanställda nordkoreaner som arbetar här. Mina huvudarbetsuppgifter är administrativa, vilket innebär daglig drift av ambassaden, som exempelvis redovisning och arkivering. Jag arbetar också med att följa det svenska biståndet från SIDA till Nordkorea, allmän politisk och ekonomisk rapportering samt att utfärda viseringar till Schengen för nordkoreaner. Sverige representerar sju olika Schengen-länder i Pyongyang, så vi hanterar alla dessa länders viseringar till nordkoreanska medborgare. Eftersom det är en liten ambassad med endast två utsända diplomater varierar mina arbetsuppgifter från att vara IT-tekniker till analytiker, och att dessutom täcka upp för ambassadören när han är bortrest.

Hur hamnade du i Pyongyang?

När jag arbetade på ambassaden i Peking hade jag en del kontakt med ambassaden i Pyongyang och mitt intresse väcktes för Nordkorea och jag såg möjligheten att faktiskt kunna arbeta på ambassaden här. Så när jag sökte mig ut igen sökte jag Pyongyang och hamnade här.

Hur är det att leva och bo i Pyongyang?

Pyongyang rankas som hardship 4 på en femgradig skala, jämfört med exempelvis Bagdad och Kabul som har hardship 5. Men det är faktiskt friare än vad jag hade förväntat mig att det skulle vara här. Jag kan ta bilen och åka till en restaurang och äta ute, eller åka iväg och ta en löptur, när jag vill här i Pyongyang. Det finns ett par affärer för oss utlänningar där man kan få tag på mat, oftast frukt och grönsaker från Kina och annan importerad mat, så vi slipper åka till Kina och bunkra mat, som de svenska diplomaterna tvingats göra tidigare. Samtidigt måste man komma ihåg att dessa förhållandevis normala levnadsvillkor inte är tillgängliga för nordkoreanerna.

Det är viktigt att trots allt kunna ha en bekväm vardag, men man måste så klart komma ihåg att detta gäller oss utländska diplomater och att Nordkorea är ett land där man normalt inte kan röra sig helt fritt och man får räkna med att man är övervakad hela tiden. Ska man åka utanför Pyongyang behöver man ha med sig en lokalanställd eller guide och det krävs en del förberedelser för att resa runt. Även att besöka museerna i Pyongyang kräver tillstånd i förväg. Tidigare i höstas följde jag med en organiserad resa till Mount Chilbo, som ligger i Norra Hamgyongprovinsen, och då var vi 25 utlänningar som flög med ett specialchartrat plan dit för att titta på detta berg i vacker höstskrud över helgen. Under en helg besökte jag Wonsan, en nordkoreansk badort vid östkusten, som var mycket fin.

Har du något gott råd till personer som är intresserade av att söka sig till UD?

Det är bra att fokusera på ett språk och ett område. Ha inte UD som enda mål i livet, utan studera så att du kan arbeta med andra saker också, och påbörja en karriär som leder till UD om man så önskar, men inte enbart att man ska komma in på diplomatprogrammet. Det är väldigt många duktiga som söker dit och få som kommer in, så det är bra att ha alternativa karriärplaner. Lägg inte alltså inte alla ägg i en korg.

Nästan alla som gick Diplomatprogrammet med mig hade gjort praktik eller vikarierat på UD tidigare, så det är en bra merit. Man måste inte vara 23 år och nyutexaminerad, det var folk som var 40 år gamla i min klass också. Det är nog en fördel att ha arbetat med andra saker innan man börjar på UD.

Det är viktigt att prata med folk som arbetar på UD så att man har realistiska förväntningar. Exempelvis är arbetet hemma i Sverige är ofta stressigt och man arbetar mycket, och det är långt ifrån cocktailpartyn med champagne och kristallkronor till vardags. Att vara diplomat är oftast allt annat än glamoröst – i morse började jag dagen med att döda kackerlackor som hade placerat sig utanför min kontorsdörr.

 

*MFS = Minor Field Study, ett stipendium som SIDA delar ut för uppsatsskrivande inom relevanta områden för uppsatser på kandidat- eller magisternivå. Läs mer här.